belluni

Det är coolt - jag har fått för mig att jag inte kan lyssna på musik när jag pluggar. I och för sig när jag säger plugga i detta fall menar jag nog mest plugga som i att läsa. På den punkten har jag inte ändrat mig, läsa och lyssna på musik går inte ihop för mig. Då blandar jag typ ihop orden med varandra och tror att jag läser det jag hör och hör det jag läser.
Men däremot det som jag från början menade var coolt är att jag har kommit fram till att jag kan lyssna på musik när jag pluggar som i att skriva. Det är nästan bara ännu mer stimulerande än att bara sitta och lyssna på tystnaden. Tänk att jag har kommit fram till det efter x antal år i skolan. JAG KAN VISST PLUGGA OCH LYSSNA PÅ MUSIK SAMTIDIGT! Är det en mogenhetsgrej, jag kan ta mig an många saker samtidigt - simultanförmågan liksom.
Dock har jag kommit på tre viktiga punkter som måste vara uppfyllda för att påståendet jag gjorde precis ska stämma.

1. Det måste vara musik jag har hört 1000 gånger innan. Här fungerar det inte med nya hitlistan eller nykomlingen på iTunes. Big NO NO. Det som händer då är att jag kommer på mig själv med att lyssna på texten, jag är en textlyssnare. Kommer nog aldrig komma ifrån det, inte att texten måste vara djup och meningsfull - det räcker att det är ord. Jag måste bara lära mig dem innan jag kan stänga av och bara ha det i bakgrunden.

2. Det måste vara lugn musik. Inte bara ska det vara en gammal god vän från musikvärlden. Musiken måste vara lugn och behaglig. Det ska liksom vara skönt att sitta still och fokusera till den.

3. Det ska vara på låg volym, sista pinnen på volymskalan. Det ska vara tyst i övrig runt mig, endast en liten svag källa av ljud ska mynna ut ifrån högtalarna. Den ska liksom vara obetydlig men ändå vara där. Viktigt!

Jag är nöjd med min nya upptäckt. Är det detta som människor känner när de säger att de har lärt känna sig själva bättre?

Just nu kör jag stenhårt med Anna Ternheim.

 

Ska jag se Rosa Bandet-galan ikäll? Inte så smaskiga artister,

eller så behöver jag klassisk svensk radiomusik efter en dag av pluggmusik.

 

/Bella

Idag saknar jag min fina bästa vän väldigt mycket, har inte träffat henne på typ en vecka. Hon har varit iväg och båda har mycket på agendan. Men från och med lördag kommer det att bli kortare perioder mellan dejterna. Då blir vi grannar! Nästan i alla fall. Vi kommer att bo väldigt nära varandra, sisådär 1 minuts gångavstånd. Det kommer att bli fint, jag längtar. Jag hoppas att det kommer att bli lite såhär:


Scrubs <3

/Bella

BlondinBella eller Isabella Löwengrip är ordentligt i hetluften, jag är en av dem som stödjer henne. Det är väldigt intressant att en bloggerska kan skapa så mycket diskussion, ibland känns det som att "BlondinBella eller inte?"-frågan är större än "Obama eller McCain?"-frågan. Kanske ligger det närmre oss, känns mer verkligt och påtagligt att prata om en tjej som är lite som vi. Jag har i alla fall fått försvara mig vid flertalet tillfällen den senaste tiden till varför jag gillar Bella, ska här nedan försöka få ner det på papper.

1. Hennes otroliga drivkraft och förmåga att engagera människor - vare sig de håller med henne eller inte.
Här talar jag främst från egen erfarenhet men också utifrån kommentarer samt respons jag fått av människor som också gillar henne. Jag håller långt ifrån alltid med Bella när det kommer till åsikter om saker, ändå blir jag engagerad och inspirerad. Engagerad blir jag för att jag själv börjar tänka och tycka om saker hon säger - hon skapar tankeverksamhet. Inspirerad blir jag för att hon är ett levande och ärligt exempel på att gilla läget men ändå utvecklas. I Bellas fall är målen storslagna och säkerligen långt ifrån vad många andra har som mål... men mål som mål! Det är ju utvecklingen och vägen dit som räknas. Hennes inställning till sig själv är fascinerande och inspirerande!

2. Hennes blogg skiljer sig från andra bloggar - även från de som är i samma genre.
Jag är så trött att läsa om människor som prioriterar fel, eller osunt. Jag gillar att läsa om Bella och hennes sunda liv. Hon tränar, äter bra, sover bra, unnar sig egentid, är konsekvent med vardagsrutiner och har beundransvärd självdisciplin. Jag läser andra bloggar också, Bellas är dock den enda jag blir riktigt glad av. Hennes energi! Som kommer just ifrån självdisciplin.

3. Hon vänder inte kappan efter vinden.
Det gör inte direkt någon annan bloggare heller, ändå tycker jag att Bella förhåller sig coolare till hennes åsikter. Hon tror på det hon tycker och motiverar det bra. Trots att hon inte alltid lyckas övertyga mig beundrar jag henne för att hon står fast vid sitt ord. Vare sig det gäller jantelag, päls eller politik. Hon skapar dessutom diskussion och drar sig inte från att godkänna alla kommentarer hon får på inlägg - snälla som dumma.

4. Hon är mänsklig.
... och vågar erkänna det. Hon pratar om finnar, tanttrosor, pojkvän i nattsärk och övergrepp. Hon gör fel, gråter, stressar och behöver pauser som vem som helst. Här är jag mest imponerad över att hon tar tag i saker och försöker förändra och förbättra. Vad gör jag fel? Hur kan jag göra bättre? Vad är jag bra på? Vad mår jag bra av? Bella verkar ha en väldigt öppen diskussion med sig själv. Det är coolt, viktigt och ligger i tiden.
Det absolut bästa är att hon delar med sig av det. Jag får inte så mycket ut av att läsa hur mitt hår blir glansigt - däremot ger det mig något att läsa om pluggtekniker och vägen till roliga och individuella mål.

5. Hennes liv är på hennes villkor.
Här tänker jag främst på hennes som affärskvinna. Hon ses säkert som ett varumärke av många företag, men det är ingen som kan få henne att gå med på någonting som hon inte vill. Hon vill göra någonting bra av sitt kändisskap men ändå behålla ett någorlunda vardagligt liv som tonåring. Det är bra och faktiskt beundransvärt. För det är väl inget fel med att vara känd?


Jag stannar nog här efter punkt fem. Jag skulle aldrig springa runt med en Team BlondinBella-tröja på stan, däremot ser jag gärna henne som en inspirationskälla - rent utvecklingsmässigt.

Tack för mig
/Bella

Varför försöker människor gå på tåget innan alla människor som ska gå av har gått av? Varför!? Det är ju jättekonstigt. Liksom pressa sig på, tränga in ovälkommet. Det finns ingen anledning, det skapar bara irritation. Låt mig gå av ifred!

Vilket argt inlägg, men jag tänkte verkligen på detta i förrgår. Usch, nej - ändring!


Titta vad lugnt och trivsamt

/Bella

Jag var på The Tivoli i torsdags och lyssnade på en av mina (sedan i torsdags) nya favorit artister. Jag kännde mig trollbunden, det var liksom magiskt. Tyvärr har Maja inte ännu fått skivkontrakt, men på hennes MySpace serverar hon ett skönt utplock av hennes egenskrivna låtar.

 

Utdrag ur hd.se

"Det är torsdagkväll och publikens promillenivå är låg. Ändå är det förbluffande vilken andäktig tystnad som infinner sig i lokalen när Maja Alderin framträder. Tjejen från Skälderviken, som numera är bosatt i Stockholm, har en röst som skulle kunna mäkla fred mellan HIF- och MFF-fans.

Under den drygt halvtimmeslånga spelningen serverar hon en provkarta på olika stilar och musikaliska personligheter. Bakom pianot odlar hon ibland en lekfullhet som känns besläktad med Regina Spektor, men hon kommer mer till sin rätt i de okonstlade gitarrballaderna.

”Darlin’”, som Maja Alderin lite skämtsamt presenterar som sin hit, hade i en bättre värld gått varm i radio. Men hon har fler låtar som förtjänar att fångas upp.

Frågan är vilket språk hon satsar på framöver. ”Öppna ditt hjärta”, som avslutar hennes ordinarie set, visar i alla fall att hon inte är främmande för svenska."

Lyssna på Maja!

/Bella

Min goda vän Stine tog med mig till en föreläsning på stadsbiblioteket ikväll. Föreläsaren var Mats-Eric Nilsson författaren av boken "Den Hemlige Kocken". Han har forskat om tillsatser i mat, helt vanlig mat som vi äter varje dag. Det var väldigt intressant och jag blev nästan helt chockad. Visst vet jag om att det finns tillsatser i saker... man alltså inte så mycket och i så många olika saker! Som vi blir lurade; balsamvinäger, vanlijglass, bröd, kyckling och lightprodukter bland annat. Medelsvensken får i sin 7 kilo tillsatser per år! Det är väldigt mycket med tanke på att det inte behövs många gram tillsatser i en maträtt för att det ska räknas som mycket.
Han tog som exempel vårt konsumtion av teknik. Inte rusar vi väl in i första bästa affär och köper den billigaste datorn de har. Nej, vi letar i veckor efter just den bästa; kollar prestandan, fördelar och nakdelar. Men när det kommer till de vi stoppar i oss bryr vi oss inte lika mycket. Att någoting kan vara för dyrt reagerar vi på, men kan någonting verkligen vara för billigt!?

Jag försökte köpa boken, men en kvinna som hade "men jag ska ju bara köpa två!" som argument när hon trängde sig snuvade mig på den sista boken. Stine fick en, så lite framgång hade vi ju.

Jag rekomenderar verkligen denna bok! Mats-Eric avslutade med att säga att hans mål med boken inte var att få folk att bara äta egenodlat utan att få upp ögonen på folk om vad vi verkligen äter. Vad vi vecka efter vecka stoppar i kundkorgen.
Läs och tänk! En snabb titt på innehållsförteckningen kan verkligen göra skillnad, för visst finns det alternativ.



/Bella

På lördag är jag bjuden på maskerad med filmtema. Hurra vad roligt! Fram tills det är dags att komma på idéer, massor med i idéer med tydliga bupskap och regler. Det är svårt och lätt med filmtema. Egentligen är det vad som helst, egentligen ingenting utmärkande. Jag började tänka på mina favoritfilmer men kom snabbt fram till att ingen kommer fatta att jag är Penelope Cruz i Blow. Till slut kom jag på en sak som jag ena minuten är nöjd med, andra minuten mindre nöjd med. Jag vill ju liksom vara något coolt! Charlie's Angels kom jag fram till. Sexig i svart. Kan funka. På fredag ska jag maskerad-shoppa.
Jag behöver massa tur!


HOT! Eller?

Egentligen försökte jag leta redan på den lite kortare versionen av denna reklam. Vet knappt vad det är reklam för, haha. Men den är otroligt effektfull och det känns verkligen som att jag bara vill ut och agera! Sånt tycker jag är härligt, lite vardagsengagemang - framför tv:n.
Jag hittade den längre reklamen, också mucho grande bra! Se och... agera!



/Bella

Idag mår jag ofantligt bra. Solen skiner, jag ska plugga och dricka varm choklad. Jag ska också åka med mamma till någon spännande outlet senare i eftermiddag. Ska bli en otroligt trevlig fredag.
Det ser också ut som att det blir inflyttning första november för oss, när börjar man packa om man ska flytta om 36 dagar? Om 16 dagar? Är jag för sent på det då. Jag har ingen aning, sist jag flyttade var jag bara en liten skrutt. Jag packade väl på sin höjd ihop mina klossar, det var på min höjd. Det ska i alla fall bli riktigt roligt... och läskigt. Jag kommer att sakna min katt. Hur berättar man för ett djur som man har levt med i 17 år att man ska flytta? Jag tänker för mycket kanske, vad vet jag.

Jag gillar min cykel. Eller mina cyklar. Jag har faktikst två, smaka på det - två som jag tycker om väldigt mycket. En grön som bor i Malmö och en i GULD som bor i Helsingborg. Egentligen är den Champagne-färgad men det tycker jag är lite att skryta. Men visst ser den ut som champagne alltid. Trots dessa fulständigt älskvärda fordon känner jag mig inte alltid riktigt nöjd... de har inga stötdämpar. Jag hade velat ha det, jag tänker på det varje gång jag cyklar nerför en trottoarkant. Det känns som att mina cyklar lite förfaller för varje gång jag gör det. De pallar liksom inte trycket. Ändå gör jag mitt bästa - ha låg tyngdpunkt, ha böjda knän, hoppa till lite lätt i samband med guppet. Men visst hade det varit fräckt! En damcykel... med stötdämpar. FRÄSIGT.


Jag tänker mig ungefär såhär.

Jag har ju glömt att följa upp berättelsen om Snorregatan. Den låg ju på gångavstånd från våra vänner i Göteborg. Tänk att bo på Snorregatan, hur roligt som helst. Pappa säger att den nog är uppkallad efter en gammal svensk kund som hetter Snorre, men liksom hallå!? Inte alls lika roligt att tänka på en gammal gubbe, jag vill hellre tänka på en snopp.
Jag tog lite bilder, jag lägger upp den mest neutrala. Vi passade på att ringa lite människor när vi befann oss på gatan - de borde känna sig hedrade. Vi sjöng också, då applåderade en gubbe som bodde på Snorregatan. Han tyckte nog att vi sjöng fint. Gatan var som vilken gata som helst, nästan lite finare. Det var en upplevelse.


Amazing!

/Bella

Alltså detta kan vara min tur-vecka. Jag tror det. Jag vill det.
Vi har fått en lägenhet!!! Eller inte fått, vi ska ju betala hyra och skatt precis som vilket helyllepar som helst. Men liksom förstahandskontrakt! Det är väldigt coolt och stort, för lilla mig och min lilla prutt till pojkvän. Det bästa är kanske att det bara är ett stenkast från där fina Matilda och coola Oscar ska flytta in om en vecka, och då är jag inte särskilt bra på att kasta sten. Så det är nära nära. Men än har vi inte skrivit kontrakt, så jag är realistisk och tar inte ut något i förskott. Men ändå - WAAH.
Sen har också prutten vunnit en knäpp tävling. Han har tryck på en massa knappar på tangentbordet och vunnit. Det står till och med grattis på hemsidan. Så vi ska på Idol fredagsfinal och bo på hotell och grejer, i Stockholm. Fancy.



/Bella

Jag har ofantligt ont i huvudet. Det blir tydligen så här i Göteborg. Alla fyra har ont i huvudet, det måste ju betyda att alla här har ont i huvudet. Men just nu skiter jag i att alla mina hjärnceller inte är med mig - för just nu... ska vi gå till Snorregatan. Detta mina damer och herrar måste vara ett väldigt fint tecken från någon övre makt. Jag har som sagt ett mycket bra sett att bedriva mina tisdagseftermiddagar på. Vara inne på Eniro och söka på snuskiga namn. Efter fem minuter i Göteborg igår fick jag veta att våra vänner bor väldigt nära denna gatan. GÅNGAVSTÅND! Jag hade lovat mig själv att någon gång i mitt liv besöka denna gatan, inte trodde jag att jag skulle få chansen att göra det som yngling. Det kommer att bli stort - mycket stort! Kameran ska med, mach pannkaka.