Fortsättningen som följde
Jag har ju glömt att följa upp berättelsen om Snorregatan. Den låg ju på gångavstånd från våra vänner i Göteborg. Tänk att bo på Snorregatan, hur roligt som helst. Pappa säger att den nog är uppkallad efter en gammal svensk kund som hetter Snorre, men liksom hallå!? Inte alls lika roligt att tänka på en gammal gubbe, jag vill hellre tänka på en snopp.
Jag tog lite bilder, jag lägger upp den mest neutrala. Vi passade på att ringa lite människor när vi befann oss på gatan - de borde känna sig hedrade. Vi sjöng också, då applåderade en gubbe som bodde på Snorregatan. Han tyckte nog att vi sjöng fint. Gatan var som vilken gata som helst, nästan lite finare. Det var en upplevelse.
Amazing!
/Bella
Jag tog lite bilder, jag lägger upp den mest neutrala. Vi passade på att ringa lite människor när vi befann oss på gatan - de borde känna sig hedrade. Vi sjöng också, då applåderade en gubbe som bodde på Snorregatan. Han tyckte nog att vi sjöng fint. Gatan var som vilken gata som helst, nästan lite finare. Det var en upplevelse.
Amazing!
/Bella
Kommentarer
Postat av: Henric
Gatan var mycket finare än vilken gata som helst anser jag. Den var lummig och husen var ganska trevliga. Sen delade den på sig i ett Y och det tycker jag är en bra egenskap hos en gata.
Om man vill så kan man tänka på gubbsnopp, Snorres snorre liksom. Härligt :D
Postat av: Bella
Haha, Snorres snorre är en mycket bra definition på gatan. Y:et glömde jag, det var väldigt fint
Postat av: Bella
Vi kommer fredagen den 10 oktober! Är du anträffbar den helgen moalicious?
Postat av: viktor
Den var MYCKET finare än andra gator.
Den delade sig till och med till ett träd.
Ett Y först, sen delade sig Y:et i andra Y:n.
Sen håller jag med Henric att den var lummig.
Trackback
