belluni

Maj, sköna tårdrypande maj.

Det är hemskt, jag glömmer det varje år - hur jobbigt det är. Frömjöl. Växterna förökar sig, så osmakligt. Men gulligt, och därför står jag ut. År efter år, under denna dundrande pollenexplosion.
Som jag klagar, det är ju vår! Igår var det sommar, i förgår också. Märkte jag från insidan av konditorit. Jag vill väldigt gärna också ligga på stranden när det är sommarvarmt. Det tog emot lite att bre den femtioelfte ostbaguetten till en bikiniklädd totalbränd tjej i flipflops. Jag hade lite lust att bre den äckligt. Ett ton smör och med torra ostkanter. Men det gjorde jag inte, jag är inte så äcklig av mig, speciellt inte när jag brer finfina baguetter.

Jag hade min regnjacka idag, fast det inte regnade. Väderprognosen igår sa att det skulle regna. Så då fick det bli så när jag gjorde mitt jackval imorse. Och jag blev så nöjd när det miniduggade i några minuter innan pappa skulle hämta upp mig för ett par timmar sedan. Min regnjacka är fin, det glömde jag att tillägga, om den hade varit ful hade jag nog inte varit lika angelägen om miniregnet.

/Bella

Det har varit en otroligt spexig dag, med mopsen Bailys och Nina på jobbet. Jag visste inte att en sån liten boll kunde vara så slank och listig. Bailys skulle vara på kontoret, han hade leksaker och sovkorg, vatten och mat. Om jag skulle varit en mops skulle jag varit hur glad som helst. Allt man kan önska.
Men så var inte fallet, detta skulle inte bli en lätt dag. Det skulle Bailys se till. Ojojoj, vilken liten rymling. VM-mästare i rymning. En skjutdörr räckte inte, ickeicke! Berget av hinder växte och växte - av allt som konditori Wivex hade att erbjuda. Skoställ, papperskorgar, lådor, kaffepaket, paraply, skåp och skurhinkar. Han tog sig förbi allt! Helt sjukt. Vilken galen frihetskänsla han måste ha fått när han lyckades, varje gång. Typ 11 gånger!
Efter fem timmar gav vi mer eller mindre upp och ringde chefen som fick lov av vara hundvakt.

Men jag ska tacka denna lilla sparv för min dag, trots att hans lilla svans drev mig till vansinne både andra och tredje gången jag såg den försvinna runt knuten ut i butiken.



/Bella

Det är jag och Johan Wissman.

Det är det, om Berne får bestämma.

Jag var på min kära gamla gymnasieskola för att äta lunch. För att komma in i matsalen kan man ta en sjukt bra genväg genom cafeterian. Det fick man på min tid, kanske inte egentligen. Men vi fick, tror jag.
Nu har det blivit ändringar i pannkakan. En stor skylt med text i stil med "Det är FÖRBJUDET att gå igenom denna dörr för att komma in i matsalen!!! GÅ RUNT!" Typ. Läskigt var det, men tack vare en gammal hederlig relation med cafeteria-Berne fick jag tillåtelse att gå denna väg, denna förbjudna frukt.
Någon minut efter kommer allas vår helsingborgskändis Johan Wissman. Han snaskar skolmat varje dag på Olympiaskolan - så han kan bygga muskler på träningarna liksom. Han fick också tillåtelse att äta av den förbjudna frukten! Tut tut så smet han förbi in i matsalen.

"Det är du och Johan, du och Johan som får gå igenom Bella" - Berne

Stort, kändis som man är. För det är ju skillnad på skolstjärnor och världsstjärnor. Tydlingen.

/Bella

Idag har Matilda tagit körkort, det är coolt. Nästan så coolt att jag håller på att kissa på mig, eller så är det bara för att jag har drukigt ganska mycket juice. Jag ser fram emot mycket glassigheter i bilen framöver. Egentligen räcker det för mig att vi bara sitter i bilen, Matilda behöver inte köra - bara sitta vid ratten liksom. Det är ju kanske lite mer miljövänligt. Hoppas bara att hon har blivit bra på sin körkortsbild. Mehmeh!

Våren är äntligen här, med dunder och brak minst sagt . Det hyller jag med en The Shins låt - en annan glassighet, kan inte bli mycket bättre än såhär tycker jag.



/Bella

Det är helt galet att jag har blivit sugen på att laga mat två dagar i rad nu! Efter jobbet och allt! Jag blir liksom inspirerad på något nytt och härligt sätt. CHIKAWAO! Det är coolt, och mammi och pappi gillar det. Helt utan recept denna gång också, det blir roligare så har jag märkt. Då har man inget att leva upp till, ingen fancy bild på hur maten skulle ha sett ut om man hade gjort rätt och varit en erfaren och rutinerad mästerkock (helst med egen restaurant).

En sak har jag tänkt på. Idol. Eller snarare idolvinnaren och tvåan. Vad är grejen med att ettan aldrig lyckas? Jag har kommit fram till en teori. Marie Picasso - 2007 års vinnare - klämde fram en skiva exakt en vecka efter finalen. Som ett liten liten bebis. Bebisen var ju inte ens färdigvuxen än, knappt fingrar eller tår hade den hunnit uttveckla. Hur ska någonting lyckas klamra sig fast utan varken fingrar eller tår? Det går inte, skivan faller i glömska. Trots finallåtens skrikande gälla toner, den hade ju faktikst åtta dagar på sig. Men en skiva ska väl bearbetas? Som ett barn behöver kärlek och omvård. För aldrig har väl ett barn kunnat gå, stå och prata efter endast en vecka. Oh no, no way.
Ett album inspelat, bearbetat och lanserat på sju dagar (kanske fem? jobbar idoler på helger?) har ingen stadga, ingen kärlek och ingen grund. Och att Marie uttrycker det som "Denna skivan är så mycket jag!" låter ju bara plastigt. Feak, en feakbebis byggd av plast och tomma ord.
Amanda däremort, tvåan i hela jippot, släpper sin skriva om en vecka. Nästan ett halvår efter finalsuccén. Så ska det låta! Där har vi engagemang och kärlek. Och tålamod. IdolAmanda är min idolvinnare, än så länge i alla fall. Albumet får säga sitt först, men bara det att hon har skrivit materialet själv talar mer för henne än mot någon annan. Grattis idolen, förhoppningsvis för lång tid framöver. För vad hette nu vinnaren igen?

/Bella


Här har ni den, idolvinnarskivan - i all sin prakt. Mysig eller hur?

Idag klockan 21.00 tände jag ett ljus, för Engla. En helt vanlig tio-årig tjej på väg från fotbollsträningen en lördageftermiddag. En man var där han inte skulle vara och gjorde det han inte skulle göra.
Vi tänker på dig. Det finns inget mer att säga.

/Bella

Om man ska lyckas hamna på startsidan på blogg.se som "Mest aktiva" måste man blogga i snitt sju inlägg om dagen, det är mycket tycker jag. Vad ska man skriva om då? Jag har absolut inte så mycket att säga sju gånger om dagen. Igår försökte jag i alla fall skriva tre inlägg - jag lyckades med två. Sen var min hjärna finito. Slut på idéer.
Frågan är vad det är man skriver om, jag gick in på de mest aktiva bloggarna. Där kunde jag läsa om vad frukosten bestod av och vad som hade hänt i allas hus den senaste timmen. Ibland hade det inte hänt någonting, då stod det det. Jag hade tänkt ge mig på ett försök att skriva en sådan liten trudelutt om vad som har hänt mig den senaste timmen, eller varför inte utöka de till två. För mera smaskigheter.

Jag jobbade, slängde i mig en mumsig chokladkaka med vaniljsås. Sen fick jag skjuts hem av Emmie och Gustaf (Gustav?). Han körde bra, dock har han haft körkort ett tag nu. Jag blev avsläppt på busshållplatsen där jag hade min cykel eftersom jag cyklade till busshållplatsen i morse. Jag stoppade in ett tuggumi i munnen och cyklade hem. Jag blev riktigt sugen på att laga mat och satte igång med en pastagratäng. Helt utan recept, bara brainstorm :X Nu är den klar och den ser smaskig ut. Dock har jag inte smakat den än. Innan dess ska jag övningsköra med mammi. Lägger upp dagens outfit senare.
XO XO BELLA


Är denna sortens inlägg något att satsa på, maha. Jag har ju ett så fruktansvärt spännande liv.

Peace
/Bella


En klassiker, en flodhästrumpa,

Igår: Pub Punkten, vilket ställe. Jag gillar det. Om de skulle haft en reklamfolder skulle det stått något i stil med det här tycker jag:


Skål,

vi erbjuder dig ett brett sortiment av alkoholhaltiga drycker, och framförallt öl till en billig penning och spännande drinkar blandade efter just DIN personlighet. Fruktig? Syrlig? Eller bara stark som fan? Glöm inte husets röda och Fernet med en svag uns av mintsmak.
Med glada miner på andra sidan baren bemöter vi dig med kunskap, trivsel och passion för yrket. Passionen för våra kunder kan ibland hamna utanför ramarna, men det finns inget bättre än nöjda kunder - visst är det så det sägs.
Som tilltugg kan vi bjuda på lättrostade jordnötter, saltade efter exakt tillfredställande mått - eller varför inte en tallrik nachos med tillhörande het salsa sås. Perfekt för dig med latinorytmen i blodet.
I annan tilltuggsväg har vi vårt rykande färska biljardbord eller hela fem spelmaskiner. Så moderna att du inte ens behöver dra i någon spak. Det är bara att börja mata in hundralapparna, dessa tas noga om hand vill vi försäkra. Här hittar du ofta vår vakt som ifrån spelmaskinens pall har uppsikt över dörren. Blanda nytta med nöje är ett motto vi gärna följer här.

MISSA INTE VÅRA TEMA OCH KARAOKEKVÄLLAR, OFTA MED LIVEBAND!

Välkommen till oss! Vi ska göra allt som står i vår makt för att göra dina kvällar här till de bästa i mannaminne.

/PP


Jag tror, vad tror ni?

/Bella

Mitt i en salig blandning av tumultet i mitt liv står jag, egentligen är det inget tumult. Bara nya saker påväg mot sitt slut på början och sin stadiga bana, som på ett löpande band.
Tumult är kanske fel ord att använda, känns det negativt liksom? Mitt tumult är inte negativt, liksom bara nytt och outforskat. Positivt tror jag till och med och SPÄNNANDE.

I torsdags såg jag Debatt på tv, och i jisse namn tack för den nya programledaren. Jag blev också rädd och en liten uns arg när jag hörde Jan Myrdal prata, han som är intellektuell och en respekterad författare. Att sitta och prata så, som en sann förintelseförnekare. Det har inte begåtts några massmord, det inte är något fel på de människliga rättigheterna i Kina och att händelsen Himmelska fridens torg i Peking 1989 var en korrekt politisk nödvänlighet. Och när någon debatterar i mot, i torsdagens fall Claes Malmberg, snackar han skit och är inte bildad nog att uttala sig.
Här sitter jag i min pjamas och är typiskt dagen efter, så det är mycket möjligt att jag inte vet vad jag pratar om, men det jag vet är att jag blev rädd av Jan Myrdals prat och enligt mig otäcka åsikter.

/Bella


Ett litet smakprov vad som sades i Debatt (torsdag 10/4 2008)

... jag har inte tutat en enda gång. Men kört bil - det har jag! Det är sant, det är sant. Jag är på gång med mitt körkort. Det är galet, och så skönt. Hitills har jag lyckats med en imponerande U-sväng, komma upp i en hastighet av 70 km/h, lista ut hur hel- och halvljus fungerar samt parkera så fantastikst rakt i garaget. Det sista är jag mest nöjd med, som när man klarade ett väldigt svårt pussel på dagis. Typ.

Människor som undrar om det inte finns något kött att få på Vegeriet är knäppa, ett tofuspätt är det vi kan åstadkomma. Folk som tror att vattnet de tar ska vägas och betalas i kr/hg är också knäppa. Men säkert väldigt fina människor ändå. Absolut. Mathias kom och åt homussoppa idag, det är trevligt att få se ett känt och glatt ansikte.

Veckans uppdatering:
Matilda och Oscar är hemma från the big country
och
Emmie är min nya arbetskollega


/Bella



Kom och ät, tuta och kör!

Om Kinas befolkning ställer sig i en 10 000 meter brett led framför ett stup (hemska tanke men ändå!). Och gick i en hastighet av 4-5 km/h, alltså vanlig gåtakt, kommer ledet aldrig att ta slut! Det är helt galet, de kommer att hinna föröka sig i lagom takt för att göra hela proceduren till en evighetsmaskin! Sen kanske det är lite svårt att göra barn i en hastighet av 5 kilometer i timmen, men ändå! Det är så mycket människor. Om du hade fötts i ledet hade du hunnit bli gammal innan du kommit fram till stupet.

Detta berättade en grekisk farbror för mig igår, jag blev mäkta imponerad av hans kunskap. Tack för att det finns grekiska män med intressanta berättelser. Det gjorde min söndag lite roligare.

/Bella


Såhär hade det nog sett ut ungefär. Jag gav mig dock inte in på att teckna samlag och gamla människor i rullstol i ledet.

Att vara tvåbarnsmamma är en pärs. Idag är jag det, fast bara på låtsas. Henric också, fast pappa (eller riktigt storebror). Barnen är snälla, vilket är en väldans tur. Tänk om de hade varit dumma, usch och ack. Vi har varit på äventyrsbad, äventyret var två rutschkanor och en undervattensström. Undervattensströmmen var barnförbjuden och var därför ingen hit. Ingen hit är det heller att hamna baklänges i rutschkanan. Då ser man inte var man åker och sen kommer alla stora stygga pojkar och åker på en. Det tyckte mina två lånebarn. Henric skulle vila ögonen när vi kom hem, nu sover han. En pärs, minst sagt.
McDonalds är ett givet inslag i en tvåbarnsmammas vardag. Idag var det det för mig, två HappyMeal beställt! Men isch vad man börjar lukta äckligt om fingrarna. HappyMealen har untvecklats sen min tid, idag får man en massa saker: Hamburgare, pommes, dricka (mjölk i vårt fall, jojo!), leksak. Ja ni vet, det vanliga. Men vänta bara: +äppelbitar och +en extra sås! Man blir ju inta annat än lyckligt överraskad. Mjölken var ekologisk, sist men inte minst!
Nu ska Henric få sluta vila ögonen, det är dags nu.

/Bella

Jag och mina skor har blivit beroende, Matilda är den skyldige. Men jag gillar det, hon har ju koll på läget i skovärlden och vet exakt när jag behöver en sådan där billig och fullkomligt underbar läderkräm. Jag får lägga band på mig själv - den behöver ju inte användas hela tiden, varje dag. Jag har blivit som en hönsmamma över mina kycklingskor. Passande... nu när det är påsk och allt.

Jag har också blivit mamma till sex nya glas, jag tänkte låta bli att köpa dem. Men det gick inte, speciellt när de inte kostade dyrt utan 5,50 riksdaler stycket. Nöjd Bella. Saft glas var de, det var vad det stod i alla fall. Ännu ett bidrag till bullmamman som jag senare ska bli. Kanelbullar endast dock. Ibland lussekatter, men endast ibland en vinterdag i december. Skomamma-Bella, Glasmamma-Bella & Bullmamma-Bella. Heck yes!

/Bella


Mamma Mu är mamma

Feberdimman har äntligen börjat lätta från mig. Jag åkte på det där brödviruset som ett bageri så snällt har spridit ut i Helsingborg. Passade sådär lagom bra när far min jobbar i huset bredvid bageriet och köper frukostbullar där var och varannan morgon. Jag har ju alltid påpekat att de borde handla på Wivex istället, alltid! Gud straffar de flesta, minst sagt. Så jag - en dominospelpjäs i mängden av alla som föll. Usch vad jag blir svag som sjuk, ensamast i världen. Så hur hemskt det än låter, tyckte jag känna mig lite mindre ensam när jag imorse fick höra att jag var långt ifrån den sista som inte mådde som man ska göra mitt i livets glada dagar.

Jag har även på senare dagar blivit Hasselhoffs dotter,

/Bella

Jag skäms,

lite som Bert och Sune gör när de inte har skrivit dagbok på ett tag. Förlåt dagboken, förlåt bloggen
Adam Alsing fick mig inspirerad imorse. Kl 07.00 på Ica Nära i Mörarp kör han och Gry Forsell igång med gänggande skratt och kallkramade skämt. Jag fattar faktiskt inte grejen, var hittar jag charmen? Vad är det hemliga skalet jag måste knäcka för att få ut nöten? Och hur ska jag bita på nöten för att få ut förståelsen och acceptansen jag behöver för att klara av detta. I kassan mitt under ett sockerrått Alsingskämt grymtar en äldre farbror till och frågar: "Om de tvingar mig att lyssna på denna skiten hela dagarna?". Då föll jag som en handfallen silverfisk för frestelsen, jag orkar inte kämpa längre. Fram tills jag blir bevisad motsattsen är Äntligen Morgon på RixFM inte roligt, men jag är inte svår.

Garderober åt syd eller öst - eller båda. Det är kvällens trasseltanke.

/Bella


Explosions in the Sky - mina varma snöänglar i den kalla snön
(http://a496.ac-images.myspacecdn.com/01130/59/43/1130703495_l.gif)

Inatt börjar bokrean, jag är spänd. Imorgon ska det också slås en slägga genom min vägg. Kl 7 på morgonen kommer det hantverkare för att bygga om badrummet. Jag har dock blivit lovad att de ska förvarna med med någon typ av signal innan det börjar flyga cement. Är lite nervös över över hur signalen kommer att arta sig, hellre en liten knackning än tre fullvuxna hantverkare inbullrande på rummet. Endast tio timmar until I'll know the answer (jag skulle skriva det på svenska egentligen, men det lät så himla mesigt).

Men bokrean alltså, jag har en barnslig förväntan inom mig. Jag suktar efter ett riktigt kap, en riktig adrenalinkick - i en rent "bok-stavlig" mening. Helst vill jag rycka kapet ur någon annan suktande människas bara händer. Det borde vara en sak som bara ska göras på en bokrea. Jag väntar med spänning över vad som komma skall.

/Bella

Magnus Uggla verkar bli ett ständigt återkommande tema i min blogg. Idag var vi på RumEtt på Dunkers och åt snickerskaka, sjukt värt. Blev dock ännu mer värt när personalen berättade att herr Uggla åt en exakt likadan kaka där igår! Obra! Jag känner mig hedrad, trots att jag ifrågasatte Magnus Ugglas trovärdighet att vara mellan 15 och 25 år. Men låt gå, han är ju trots allt känd.

Ikväll står jag och två vänner på en betalande lista på en klubb, sjukt bra. VIP-listans bortglömde lillebror, där hittar ni den. I den betalande listan får man stå i kö och betala för sig, men in kommer man! Det är där charmen ligger. Jag ser fram emot det, helt underbart ska det bli - precis som en avdankad B-kändis eller som en sakta uppåtsmygande tonårsidol.


Ikväll blir det Disco - Bloody Mary och YMCA

/Bella

En dag stod jag och sorterade sopor på Ica Maxi. Hårdplast ska i den vänstra containern, mjukplast i den mittersta och papp i den högra. I godan ro stod jag där (man ska ju inte stressa med viktiga saker) när jag hörde ett mystiskt ljud bakom mig. Ett liksom pruttande, prutt prutt pruutt. Väldigt konstigt tyckte jag, men jag fortsatte att sortera - fast mer på spänn än i godan ro. Vad var det som lät? Än en gång pruttade det konstigt bakom mig. Pruttprutt-pruutt. Jag vände mig om och såg små små kluttar bajs komma ut ur ett litet litet hål nere i hörnet av en stor vit box. Den vita boxen visade sig vara en kompost och bajset visade sig vara jord. Hi-tech komposten bajsade ut färdig jord, så himla fint!


Vilken upplevelse! Och vilken uppfinning! Den kommer jag föralltid att bära med mig.
Idag fyller Henric år, koett - eller 21 som det kallas i folkmun. Grattis till honom och puss på squashbiffarna.

/Bella

Sven bor i en by på landet och gillar att dricka öl med sina vänner på dagarna. Han gillar Falcon Bayern bäst, men ett fyrpack Mariestad 3,5% funkar också bra. Helst vill han endast betala med pantkvitton men kommer sällan upp i mer värde än 4,50 kr. Ölen är dyrare än så. Men vilken klippa han är, han handlar mat också.

Imorgon ska jag åka tåg klockan 06.16. Jag borde åka på barnbiljett, är sjukt sugen. Är kontrollanterna vakna och allerta kl kvart över sex? En tapper chansning, jag tror dock inte att jag vågar.

Godnatt mina barn, sov och dröm och nyttiga saker, inte på chips och Denniskorv. Ägna mig en sovande tanke kl. 05.30, det kommer vara så mycket lättare att gå upp då.

/Bella